Mitt stora I- landsproblem...

Ok… jag har förstått att få av er intresserar er för mitt faktiskt ganska stora och i vissa lägen, helt oöverskådliga i- lands problem… detta som jag i flera veckor har funderat över nu, ältat och totalt analyserat sönder i huvudet.

För- emot, bu eller bä, stor- liten och svart eller färg. Jag vet att ni skiter i vilket. Och förmodligen så är det så att jag har en 30- års kris. Ganska sen sådan.

Motiv valt. Motiv bestämt. Motiv svårplacerat. Fatta mitt problem?

Jag är inte längre en impulsiv 18- åring som glad i hågen och utan att blinka skulle tatuera en torsk på vaden eller bamse på överarmen. Jag ältar. Funderar lite extra. Bortanför näsan liksom. Och det är där jag står nu. Som ett ufo. En jävla loser. Som en gammal alkis som vet vart problemet ligger, men som inte kan FÖRMÅ sig att kliva in i AA’s skabbiga gamla lokaler. Det skulle ju att vara att ge efter totalt och erkänna sig besegrad.

Tatueringen lockar mig, hånar och förför. Fan, bara den inte hamnar i pannan. Var som helst men inte i pannan, väser mitt undermedvetna. Klart den inte ska sitta där, då vore jag ju galen. Men vart annars då? Name a place and I’ll be there liksom. Om jag vågar… vet inte om jag törs. Tänk om det blir fult?

Tänk om min sambo kommer att skratta åt mig på samma sätt som jag hysteriskt och rått, helt spontant och faktiskt läskigt högt…. tokskrattade, när han kom hem från fiskeresan för några år sen och killarna hade sysslat med ”malebonding” och bestämt att skägg som innefattar mustasch och lite fjun på hakan, är skitsnyggt.

Nu är det iofs skitsnyggt, och han skulle säkert se ut som en tafatt 18- åring om han tog bort det… men ändå? Tänk om han skrattar åt mig… då blir jag skadad för livet, ärrad….

Någon som kan hjälpa mig? Vill ni ha en bild?

Familjen Taikon...

Man ska ha husvagn…. det har jag sett att alla har… man ska ha husvagn, för då bli man pigg och go och glá…. ja nått sånt är det väl dom sjunger va…? Galenskaparna….

Vi ska åka husvagn i sommar. Och faktiskt så tycker jag att det ska bli ganska mysigt. Vi har lånat en skabbig burk av min sambos föräldrars bästa vänner. Dom har typ känt varandra i 100 år. Ändå skulle dom ha betalt av oss. Och inte lite heller. Känns lite sniket. Blev otroligt förvånad. Hade jag en gammal husvagn som någon över huvud taget skulle vilja bli sedd med utmed vägarna runt om i Sverige- så varsågod, låna på ni. Men icke! Han skulle ha betalt.

Nu kunde vi lika gärna hyrt en stuga, men 5- åringen har tjatat om att åka husvagn sen han såg en granne köpa en riktig ziggevagn…. alltså plats för typ nio personer och 18 meter lång. Han tror nog att det är nått sånt vi ska åka ståndsmässigt i? Oj, vad han kommer bli besviken. Som att jämföra en lyxyatch och en nedgången träeka… får hoppas att västkusten lyckas flirta in sig hos honom riktigt ordentligt.

Hej!

Tänkte att det kanske var dags att hälsa ordentligt. Det är inte jag som dricker en Cosmo.

Fredagen den 13:e...

Jag är inte religiös. Inte det minsta. Tror inte på Gud, någon Jesus och inte hans 12 polare heller. Jag tror dock att det finns ett väsen, en klokare energi som ger oss det liv som vi förtjänar och dom bördor som vi klarar av att bära.

Det liv vi tilldelas får vi för att vi ska lära oss något och förhoppningsvis bli en bättre individ. Livet känns för mig ganska bortkastat om vi inte skulle få oss en massa tankeställare hela tiden, som krävde att vi tog beslut och ställning, och sen stod för det. Rakryggade.

Kanske är jag lite spirituell. En kännare och sökare. Stor fan av karma. Vad du sänder ut får du tillbaka. Jag har haft ett tungt år. Kännt mig styvmoderligt behandlad. Kritiserad och stundtals ratad.

Läste mitt horoskop i tidningen i måndags. Gör det aldrig i vanliga fall. För det är ju bara nonsens. Måste säga att det kröp i skinnet när dessa rader började flimra framför ögonen:

”Saturnus skugga har legat över dig det gångna året. Du har känt dig ensam och missförstådd och du har dragit dig undan efter en längre promenad i total uppförsbacke. Det har fått dig att tappa sugen. Positivt är att detta fått dig att mogna. Idag vet du vem du är och vad du vill. Satsa på att ha mycket folk omkring dig i sommar. Nu kommer ljuset och möjligheterna”….

Fånigt? Ja vi får väl se….

En sak kan jag säga…. alla dom som snackat skit om mig under det gånga året har nu på kort tid drabbats av allt möjligt konstigt. Så om jag tror på karma? Hell yeah! Synden straffar sig själv.

Kärlek till er denna fredagen den 13:e. Ta hand om er.

Det går upp och det går ner...

Bra med mitt jobb:
Alla gulliga pensionärer som kommer fram och berättar att dom tycker att jag är duktig.
Dåligt med mitt jobb:
Alla anonyma idioter som skriver BREV och säger att jag är ful och värdelös och att dom hoppas att jag blir överkörd av en buss. Vem skriver brev idag liksom?

Donna i Globen...

För övrigt så hade jag den stora äran att se Celine Dion i Globen i lördags. Herre min jävlar vilken pipa den kvinnan har! Så superbra att det inte går att beskriva. Hon vet vad SHOW är. Och jag förmodar att hon är lite av ett kontrollfreak. Inte ett finger var på fel plats under den knappt två timmar långa konserten. Blev lite trist efter att tag. Det var liksom lite FÖR perfekt. Minsta knyck på knäna och armen som hela tiden for upp i luften, satt precis där den skulle. Rörelser som övats länge och som framförst åtskilliga gånger. Det blev lite ospontant till slut.

Men... som sagt... ingen kan sjunga som hon. Och till "my heart vill go on", så stod 14000 personer upp i Globen och mumlade med. Annars var det knäpptyst. Då kan man snacka girlpower. Hon är värd varenda liten miljon som hon dragit in genom åren. För det kan inte vara lätt att turnera så som hon gör. Med hela sin familj.

Så var det roliga över för denna gång..!

Vart ska jag börja…. den tryckande värmen, min solbrända axel, dofterna, larmet, affärerna eller mina vänner? Vilken resa, vilken ledighet… hade inte dåligt samvete en endaste minut. Är själv förvånad över hur lätt det var att totalt koppla bort allt hemma i Sverige. Skäms nästan när jag inser att i samma sekund som jag lämnade Arlanda så fanns inte ens barnen i min sinnesvärld. Sorry!

Jag har ätit, druckit så många äppelmartinis att jag knappt vågar räkna efter. För att inte tala om sangrias. Farliga rackare dom där. Slinker ner som saft.

Jag har promenerat i timtal runt Washington, shoppat, ätit, varit på Sex and the City filmen (jag är INTE ett stort fan, men tyckte den var rätt söt), bowlat, badat i polen, varit på grillfest och så shoppat igen… och så har jag börjat om från början.

Jag ska lägga ut bilder när jag får lite mer tid. Jag som trodde att klädhögarna skulle försvinna av sig själv medan jag var borta, måste erkänna att jag misstog mig. Och kylen har inte heller fyllt på sig själv så där som den brukar. Och hur svårt ska det vara att byta sängkläder? Och blommorna ska vi inte bara tala om. Dom är stendöda. Det har ju varit tropisk hetta medan jag var borta. Förmodligen bara ren tur att han inte tappade bort barnen.