Med livet som följeslagare. Så här kan det vara... det går upp och det går ner. I en rasande takt.
söndag 3 januari 2010
Förmodligen...
... den bästa film jag någonsin sett. Som Pocahontas, fast med aliens. Lite skratt, lite gråt. Fin och stämningsfull. Förmodligen ännu bättre i 3D, men eftersom vi bor i en bonnhåla så fick jag nöja mig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar