Frihet!!!

Nu försvinner jag ett tag. Det är semester. Västkusten hägrar. Har gjort soldansen och hoppas på mirakel. Men... den svenska sommaren är lynnig i år. Så jag har inte så stora förhoppningar.

Önskar er alla en fin sommar och ledighet. Jag är tillbaka på ett kick. Ni vet hur det. Det går alldeles för fort när man har roligt.

Tack ni som läser det jag skribblar ner här. Tack ni som kommenterar. Då vet jag iallafall att jag inte är helt ensam här. Det känns skönt. Kram till er!

Den nya tidens klotter...

Something planned gör vardagen lite finare.

Ibland är man lite less liksom...

Det här har jag velat göra sen jag vaknade i morse. Idag har det inte handlat om att leva utan om att överleva. Att komma gång, ett andetag åt gången. Fan vad jag är trött.

Att vara annorlunda....

Vad är det som händer...? Ska det börja nu? Redan..?? Himmel vad ledsen jag blir. Skulle borsta tänderna på en bångstyrig, snart 5- årig son, igår kväll. Han höll på med en massa saker, utom det jag ville att han skulle göra. Stå still och öppna munnen. Lägger märke till att han med vardera pekfinger står och lyfter upp ögonlocken. Spärrar upp ögonen och sliter i huden kring sina djupt blå ögon. Han är solbränd i ansiktet. Håret solblekt. Med bekymrad blick granskar han sig själv och utbrister:

- Mamma varför är mina ögon så konstiga?
- Vaddå konstiga? Dom är väl inte konstiga?
- Jo, dom är sneda. Varför har jag inte lika ögon som X?? Runda...
- Varför ska du ha det?
- För då ser ögonen ut så här. Större. (och så sliter han i ögonlocken)
- J du har jättefina blå ögon.
- Nä. Dom är konstiga.

Då blev jag ledsen. För att han tycker att han ser annorlunda ut, för att han vill se ut som någon annan. Och för att han känner att han inte duger. För att han är liten och inte har växt klart. Men hur förklarar man det för en unge som inte ens fyllt fem år..?

Award....

Ok... nu ska jag vara seriös ett tag. Dom två undre inläggen skrev jag i morse. På jobbet. Klockan fem på morgonen.

Nu tänkte jag skryta lite. Eftersom jag är så stolt. Och blev så vansinnigt glad. Jag har fått en utmärkelse. Av en bloggkollega. Tack Tingeltangel! Fina ord som värmer... och juryns motivering lyder:

"Jag vet inte om Du bryr dig ett dugg om virtuella utmärkelser men det struntar jag i. Du får den i alla fall. Bara för att Du är så hämningslös, så ärlig, så mitt i prick. Dessutom skriver Du fantastiskt bra. Mycket bättre än många av dina kollegor."....

Me proud!

Jag fortsätter på snusktemat...

Ok… inte för att jag ska snuska ut någon nu. Jag berättar inte detta för att ni ska ta avstånd. Sluta läsa mig blogg. Eller för att ni ska vända er om och kräkas i närmsta papperskorg.

Jag har fått nagelsvamp. Jupps! Smarrigt värre. Bara så där. På ena stortån. Var på manikyr under semestern i USA. Och som ett brev på posten. Det var billigt. Men en sylta. Så jag får väl skylla mig själv antar jag. Så nu är det flippflopps som gäller för min del fram till julafton. Tur att det är sommar.

Känner mig som en gammal ovårdad tant. Tvättar fötterna helt maniskt. Så nu slutar det väl med att jag får torreksem eller nått ovanpå detta. BLÄ!

Jag lär mig nya saker varje dag. Min sambos mamma är fotvårdsspecialist och hon muttrar nu i bakgrunden… inte nagellack på tårna mer än ett par veckor åt gången…. Så nu vet ni det.

Trodde det bara var gamla gubbar som fick sådant här. Tur att det inte ser snuskigt ut, för då hade jag nog inte kunnat leva med mig själv. Lite deppigt är det. Att jag inte kan ha nagellack nu. På hela sommaren. Skit!

Åh herregud....

Denna lilla tingest verkar ha funnits länge på marknaden? Har gått mig helt förbi. Menskoppen. Vet inte om jag ska börja skratta hysteriskt eller storgråta. Men HALLÅ vad är detta? Något ni känner till? Använder?

Enligt Apoteket så förbrukar varje kvinna ett helt rum med mensskydd under sitt liv. Eftersom den här lilla koppen kan användas i upp till tio år blir miljöpåverkan betydligt mindre.

Ok. Fint. Toppen. Men, nä tack. Jag vill inte kliva omkring med en liten kopp mellan benen. Har svårt nog att komma ihåg att fippla med dom skydd som jag faktiskt har idag. Detta känns äckligt rent ut sagt.

Ledsen, men jag är nog en av dom som kommer fortsätta fylla på mitt rum med trosskydd. jag källsorterar faktiskt. Maniskt. Så jag tänker inte få dåligt samvete av detta. Att jag inte tillhör koppgenerationen. Och förresten. Detta är så typiskt. Aldrig i livet att en man skulle gå omkring med en liten kopp mellan benen.

Och nu tänker jag inte berätta nått mer om detta. Hur den används och så. För DET är att ta i överkant. Ni vill inte veta. Tro mig. Inget för tjejer som är rädd för att sunka ner händerna iallafall kan jag säga.