Donna i Globen...

För övrigt så hade jag den stora äran att se Celine Dion i Globen i lördags. Herre min jävlar vilken pipa den kvinnan har! Så superbra att det inte går att beskriva. Hon vet vad SHOW är. Och jag förmodar att hon är lite av ett kontrollfreak. Inte ett finger var på fel plats under den knappt två timmar långa konserten. Blev lite trist efter att tag. Det var liksom lite FÖR perfekt. Minsta knyck på knäna och armen som hela tiden for upp i luften, satt precis där den skulle. Rörelser som övats länge och som framförst åtskilliga gånger. Det blev lite ospontant till slut.

Men... som sagt... ingen kan sjunga som hon. Och till "my heart vill go on", så stod 14000 personer upp i Globen och mumlade med. Annars var det knäpptyst. Då kan man snacka girlpower. Hon är värd varenda liten miljon som hon dragit in genom åren. För det kan inte vara lätt att turnera så som hon gör. Med hela sin familj.

Så var det roliga över för denna gång..!

Vart ska jag börja…. den tryckande värmen, min solbrända axel, dofterna, larmet, affärerna eller mina vänner? Vilken resa, vilken ledighet… hade inte dåligt samvete en endaste minut. Är själv förvånad över hur lätt det var att totalt koppla bort allt hemma i Sverige. Skäms nästan när jag inser att i samma sekund som jag lämnade Arlanda så fanns inte ens barnen i min sinnesvärld. Sorry!

Jag har ätit, druckit så många äppelmartinis att jag knappt vågar räkna efter. För att inte tala om sangrias. Farliga rackare dom där. Slinker ner som saft.

Jag har promenerat i timtal runt Washington, shoppat, ätit, varit på Sex and the City filmen (jag är INTE ett stort fan, men tyckte den var rätt söt), bowlat, badat i polen, varit på grillfest och så shoppat igen… och så har jag börjat om från början.

Jag ska lägga ut bilder när jag får lite mer tid. Jag som trodde att klädhögarna skulle försvinna av sig själv medan jag var borta, måste erkänna att jag misstog mig. Och kylen har inte heller fyllt på sig själv så där som den brukar. Och hur svårt ska det vara att byta sängkläder? Och blommorna ska vi inte bara tala om. Dom är stendöda. Det har ju varit tropisk hetta medan jag var borta. Förmodligen bara ren tur att han inte tappade bort barnen.

Resfeber...

Det är nog bäst att jag skriver nått nu. För på fredag åker jag och då blir det tyst ett tag. Är förkyld och gruvar mig lite inför resan. Sen har jag lite dåligt samvete också. Känner mig självisk. Som gör något bara för mig. Som lämnar barnen och sambon med allt ansvar. Som ska få äta på fin restaurang och shoppa medan dom äter korv och makaroner. Jag hoppas dom får fint väder i alla fall.

Kommer packa alldeles för mycket. Vädret är hit och dit även i Washington. Ska försöka ta in allt och bara njuta. Tillåta mig att bara vara. Och komma tillbaka med mängder av energi.

Har sökt två jobb. Ansökningstiden går ut medan jag är borta. Undra just hur det ska gå med det?

Blä!

Nu är det fredag. Älskar fredagar. Bästa dagen på hela veckan. Avslut och början- på samma gång. Tung vecka. Har inte alls varit på humör. Bara en sån vecka. Då allt irriterar.

I onsdags satt jag på akuten, hälsocentralen och öron-näsa-hals med en precis nykläckt tvååring. Dom ringde från dagis och sa att hon ramlat och tagit emot sig med munnen och näsan. Näsan tog mycket stryck och tänderna rök nästan. Hämtade en hysterisk, rödmosig och helt nedblodad tjej som klängde som en apa på mig och gallskrek. Det blev mycket isglass den dagen.

Biter ihop och räknar dagarna. På fredag morgon åker jag. Sju dagar kvar. Håll ut Johanna, håll ut.

Måndag- igen... fy fan...

Efter en helg i högsommarens tecken med födelsedagskalas för lilltjejen och skrubbsår, så vaknade jag vid 4- tiden i morse av en ihållande och gäll signal från väckarklockan. Tänkte stilla: ”Äntligen måndag. Det är måndag alldeles för sällan”…

Var på musical i helgen. På stor arena här i byhålan. Sound of Music. Nu är inte jag musikrecensent. Långt ifrån. Och det är liksom alltid trevligt att få komma ut på galej. Men… det var inte bra alltså. Segt. Lite för präktigt. Kan inte sätta fingret på det… men det var något som liksom drog ner hela behållning. Så som jag älskat denna film genom åren. Julie Andrews.

Nu fick jag bara spykänslor av att se Pernilla Wahlgren hångla med Tommy Nilsson. Det blev inte romantiskt, snarare incestuöst. Dessutom är han grymt sliten snubben. Alkoholen har verkligen satt sina spår. Han har nog inte hört reklamen som kommunen stoltserar med här uppe... "varannan vatten"...

Tur att solen kommit nu...

Brukar bada badkar med mina barn ibland. Inte för att jag tycker att det är så otroligt mysigt, utan för att min 5- åring annars tjatar ett stort hål rakt igenom huvudet på mig. Jag försöker undvika det in i det längsta eftersom jag har en 2- åring som nu insett att vi ser olika ut. Hon ska gräva, pilla, nypa och dra i allt. Känns både fnisslustigt och genant. Jag vet. Borde kunna sätta mig över det som vuxen och mamma. Men hon kan bli otroligt närgången och frågar om ALLT.

Men i lördagskväll så kröp jag till korset och stålsatte mig. Det gick bra. Garderade mig genom att vräka i badskum. So far so good…

Idag berättade min sambo att 5- åringen sagt följande till honom i ett förtroligt samtal nu i veckan: ”Pappa… vet du… när mamma tar av sig alla kläder så blir hon alldeles vit. Som att hon nästan inte syns.

Ska nog sitta lite i solen i helgen.

Den okände pojken...

Det finns vissa saker som verkligen berör mig. Saker som jag kan fundera på i flera dagar. Saker som gör mig bottenlöst ledsen. Idag är jag ledsen och funderar…

Någonstans i vårt område bor det en pojke. En sjuk pojke. En pojke som inte är som alla andra pojkar. Han har inget spring i benen. Och det gör mig så jävla förtvivlad. Ofta när jag är ute och går med hunden så möter jag honom. Och någon av hans personliga assistenter. Han ligger alltid ner. På sidan. I en vagn som ser ut som en smal kundvagn utan väggar. Han är alltid ordentligt påklädd och alltid fastspänd. Hon som skjuter på, ser alltid uttråkad ut och han är alltid knäpp tyst.

Jag såg honom idag. Och det slog mig att jag aldrig egentligen sett honom. Är han blond..? Har han mörka lockar. Vad är det för färg på hans ögon?

Och jag ville bara rusa fram och hjälpa honom upp, visa honom solen som sken idag, ge honom en glass. Men det går nog inte. Och det gör mig skitledsen.