Men vad i helvete är detta..?

Plötsligt gör det mindre ont i tänderna. Plötsligt så kommer jag på mig själv med att bara vrålstirra. Världen stannar upp en stund och jag måste nypa mig själv för att fatta att jag inte drömmer. Det ÄR hon. Och hon är asful.

Det börjar sticka i ansiktet på mig så pinsamt är detta. Hur kunde det bli så här? Hur kunde hon gå med på detta? Har hon verkligen godtjänt denna bild? Så anal som denna människa är. Det kan inte vara möjligt. Hon måste ha blivit blåst? Just nu sitter alla och hånskrattar.

För hon ser helt galen ut. Som en baglady. En luffare av högklass. En luffare med mycket dyr väska. Jag är chockad. Det är ju en helt totalt vidrig bild. Jag kan inte ens fnissa... så pinsamt är det.

(bild från Life in Reston)

Tänder är överskattade...

Idag har jag sjukt ont i tänderna. Kan inte äta annat än filmjölk eftersom det känns som tänderna ska ramla ut. Käkar piller som är stora som tamponger. Tycker inte att det hjälper fort nog och funderar på att trycka i mig fem stycken på en gång. Men det blir väl inte bättre av det antar jag. Tyvärr. Att sitta upp och sova är ingen hit. Jag är skittrött.

Satt vid datorn i arbetsrummet idag när ett råddjur plötsligt gick förbi fönstret. Jag skojar inte. Det promenerade rakt förbi. Hade fönstret varit öppet så hade jag kunnat ta på det. Overkligt på något sätt.

Jag vill ha Odd Molly kläder och funderar allvarligt på att trösta Per Holknekt innerligt, när nu Viktoria Tolstoy bestämt sig för att dra. Han är ful som fan, men vad gör man inte för lite schyssta kläder.

Skulle köpa ett badrumsskåp på IKEA. Det finns bara ett enda som jag kan tänka mig där. Alla andra är skitfula. Alla fanns här på vårt IKEA, utom just det jag skulle ha. Skralt utbud norr om trädgränsen. Biträdet sa att jag kunde åka till IKEA i Stockholm. Men jag tycker hela poängen med att handla billigt försvinner om jag måste köra 40 mil med bil för att handla ett skåp för 300 spänn.

Brun JOFA- hjälm?

Jag har aldrig tillhört dom söta tjejerna. Hade aldrig några rosa sidenband i mitt långa ljusa, lockiga hår. Anledning: jag har aldrig haft långt, ljust hår. Jag fick aldrig hångla i ett mörkt hörn när det var fest hemma hos någon hormonstinn och finnig 15- åring. Vilket mina föräldrar var oerhört tacksamma för. Jag var aldrig "inne", men heller aldrig "ute"... så jag har hela min uppväxt rört mig ett grått ingenmansland. Som tur var hade jag några grå kompisar, så jag har aldrig varit ensam.

Men låt oss återgå till det faktum att jag aldrig varit söt som socker. Det förde med sig en del saker när jag blev tonåring och sen var på väg in i vuxenlivet. Smal och gänglig. Obekväm i kroppen och inte alls överens med vare sig hy eller hår. Ser man inte ut som en docka så får man liksom satsa på en annan stil. Jag blev den balla tror jag.

Hade långt hår till långt in på 90- talet. Sen lessnade jag bara och klippte av det. Alltihop. Och sen dess har jag väl aldrig varit riktigt nöjd med håret. Det vill inte alls samarbeta. Det stretar åt ett håll och jag vill ha det åt precis motsatt håll. Min frisör suckar och nickar beklagande, lägger huvudet på sned och viskar konstaterande: Du har det mest envisa hår jag stött på. Du har helt galet konstiga och envis virvlar.

Tack då vet vi det. Men nu har jag bestämt mig. Jag ska ha håret så här om jag så ska dräpa mig själv på kuppen. Jag vill inte se ut som en monchichi längre. Nu ska jag återgå till att vara kvinnlig. Lite mjuk och romantisk.

Det största problemet just nu är ju hur jag kommer se ut i huvudet under tiden jag väntar på denna mjuka och kvinnliga frisyr. Som en brun JOFA- hjälm?

Äntligen fredag...

Jag är aldrig sjuk. Tänk att jag sagt så. Måste nog ta tillbaka det efter den här vintern.
Fick sjukt ont i tänderna i måndagsnatt. Kunde inte sova. Har inte sovit tre nätter i rad. I natt satt jag upp i soffan och slumrade. Känner mig som ett vrak. Ser ut som ett vrak också antar jag. Ringde tandläkaren i panik. Fick komma på stört. Trodde att jag skulle behöva rotfylla och hade panik som inte går att beskriva i ord.

Han tog bilder och knackade. Frågade om jag hade ont, men det kändes inte ett dugg. Så konstaterade han att jag har bihåleinflammation och nog ska kontakta vårdcentralen. Så nu sitter jag här med slemlösande och värktabletter upp över öronen. Det gör fortfarande ont. Som fan. Men det är ju inte tänderna som det är fel på, så det går inte att göra så mycket åt. ”Hör av dig igen om det inte gått över om en vecka”… Jag tycker dom alltid säger så på vårdcentralen, vad det än gäller. Har inte armen växt fast igen till efter helgen, så kan du väl ringa igen så får vi kolla vad det kan vara för fel”…

Vår goldentik har börjat löpa. Hon droppar och dräller överallt. Så nu har hon fått ärva mina gamla trosor. Ser helt sjukt ut, men nu slipper vi i alla fall blod på golvet. Min 4- åring frågade varför hon blöder…

- Varför har Smilla trosor mamma?
- Hon blöder lite från rumpan förstår du.
- Varför?
- Hundar gör det ibland när dom inte får valpar.
- Vad jobbigt. Har hon ont då?
- Vet inte. Lite kanske…
- Det vore bättre om det kom en valp ju… den kan få bo i mitt rum.

Rynkparty...

Ok… jag har väl aldrig direkt varit en person som diggar att gå på hemma-hos-partyn där det säljs allt från plastbyttor till läskiga dildos. Men… eftersom jag är en otroligt svag individ så har jag svårt att säga nej. Jag tackar ja, och så sitter jag där och lider lite. Dock inte när det kommer till partyn där det säljs barnkläder. Tyvärr. Där kan det lätt gå helt överstyr och jag måste verkligen lägga band på mig själv. Svetten bryter fram, jag tummar och tummar. Överlägger med mig själv. Och ringer sambon och ber om lov.

Den nya trenden nu verkar vara att gå på på hemma-hos- partyn där man ska göra behandlingar med restylane. Alltså fixa ansiktet. Rynkorna, läpparna, ärren och dom fula märkena. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta. Det är väl ok att fixa bort lite rynkor som man dragit på sig. Det skulle jag också kunna tänka mig. Främst mellan ögonen, i pannan. Men att sitta i grupp, hemma i någons vardagsrum. Med främlingar. Och få injektioner i ansiktet känns lite knepigt. Lite konstlat.

Är det inte något lite läskigt över det faktum att gå på en tillställning där läkare och sjuksköterskor kommer hem till folk och fyller ut rynkorna i ansiktet med sprutor fyllda med hyaluronsyra? Som på löpande band på något sätt? Eller är detta framtiden? För i så fall så hänger jag inte alls med just nu.

3/3

33 år. Bara så där. Från ena dagen till den andra.
30 var inga problem.

33 känns inte alls lika kul. Men jag fick fina blommor!

Dags att göra en pudel...

Jag tror att jag ska tänka om. Eller jag har redan börjat faktiskt. Jag tror jag ska skita i media ett tag. Jag ska skita i journalistiken. Faktiskt. Jag har tröttnat. Det här spåret som jag lunkar i just nu tar mig ingenstans. Jag ska nog göra något annat. Helt annat. Kanske inte för resten av mitt liv. Men jag behöver en paus. Ett avbräck. En förändring.

Vad tror ni om det?

Känner många som har en utbildning i botten, men som jobbar med något helt annat. Det måste ju jag också kunna göra? För tydligen så är det så att arbetsgivarna får hicka när dom ser mitt CV. Det är så jag tolkar 83 sökta jobb, men inget napp. Det är liksom inte så att jag söker jobb som jag har noll intresse för. Det har jag varken tid eller lust till. Jag har viktigare saker för mig än att söka jobb som jag absolut inte vill ha. Men eftersom ingen vill ha MIG, så måste jag tänka om.

Jag måste höja blicken och jag måste höja ribban. Sträcka på mig och börja tänka som killar. ”Klart jag fixar det här”.

Jag har alltid strävat uppåt. Och jag är less på att ingen tar mig på allvar. Nu ska jag börja söka jobb som jag förut sagt "nä, men det där kan väl inte jag"... åt. Nu jävlar ska dom få se.