
Medelålders är ett väldigt jobbigt ord. För mig har medelålders alltid stått för 55+. Men det är ju inte så har jag fått mig berättat. Jag är medelålders. Och det känns inget vidare att säga högt faktiskt.
35 år blir jag. Bara en siffra. Kunde lika väl stått 27. Eller 39. Föredrar givetvis 27. Men det är liksom i backspegeln. Vad har egentligen hänt mellan då och nu?
Känns lite som en tonårskris. För gammal för vissa saker. Och alldeles för ung för andra. Jag tycker liksom fortfarande att det kan vara rätt underhållande med dåliga dockusåpor. Och Melodikrysset kan faktiskt vara riktigt trevligt. Det är lite schizofrent just nu med andra ord.
Firar gör jag tillsammans med två mycket febriga barn. Ätandes biffstroganoff. I en annan del av världen firar en annan 35- åring med champagne och dyrt restaurangbesök. Men vad är väl ett besök på dyr restaurang i East Village?
3 kommentarer:
Grattis på födelsedagen... Att få fira tillsammans med sina barn låter underbart tycker jag. Ännu bättre om de varit friska förstås.
grattis i efterskott! Livet börjar nu :D
Grattis vännen. Förstår hur du menar. Men håller med föregående talare. Livet börjar nu och nu och nu. Nyss och i morgon. Kram
Skicka en kommentar