Dagen som passerade...

Var på vårsläpp med barnen och grannfamiljen. Ystra kor med juver som badkar. Stackare. Att dom orkar bära runt på det där. Vissa kor kunde knappt få ihop bakbenen ordentligt.
Men glada var dom. Förstår dom. Kan inte vara någon hit att stå instängd i en lokal som påminner om en gruvligt smutsig, betongklump.

För mig som tror att även djuren har en själ, så hugger det lite i hjärtat när jag ser hur dom faktiskt lever större delen av sina liv. Nog tur att dom är ”dumma kor”. Människor skulle bli galna i en sån där miljö.

Hur som helst. Dom släpptes ut i hagarna, solen sken och gjäset vá gjönt. Lyckan var total. Dom glodde minst lika mycket på oss som vi på dom.

Hem för att fira dottern som fyller tre år. En studsmatta fick hon. Så nu har även vi inrättat oss i fållan. En sattelitbild över vårt område skulle visa på en studsmatta på varje bakgård. I USA har dom pool.

Solen skiner genom skira björkar nu, men det är kallt. Och det är nu, i just detta ögonblick som jag önskar att man kunde sakta ner tiden. Sverige är så vackert på sommaren. Tänk nu kommer bara veckorna att rusa förbi och så är det jul igen.

Smått och gott...

Dagens fundering: När man går på toaletten på mitt jobb så har dom inte toapapper, utan som små servettlappar. Mycket märkligt! Känns som jag tar mer papper nu än när det är vanligt toapapper. Sitter där med 15 små flortunna lappar som jag ska försöka få ihop till en liten hög innan jag kan torka mig. Jobbigt! Vem kom på detta? Och varför?

Dagens stress: Hur fan jag ska hinna med allt som måste göras innan jag åker till USA nästa torsdag. Läkartider, studiebesök på sonens skola, kalas, jobb, intervjuer, handla, tvätta, packa, städa, laga mat som mina föräldrar bara ska kunna värma på, gödsla gräsmattat och vattna. Har säkert glömt massor.

Dagens roliga: Min lillasyster ska få en bebis. Hoppas hon får möjlighet att klämma ut den den vanliga vägen denna gång och slipper plocka ut den genom luckan på magen. ;)

Dagens längtan: Sangrias i solen.

Dagens vill ha: En riktigt somrig långklänning á la 70- tal. Kanske inte fullt så mönstrad, men ändå.

Dagens önskan: Att dollarn toksjunker så att jag kan handla ordentligt i USA utan att få dåligt samvete. Vet inte vad en dykande dollar skulle få för konsekvenser rent omvärlds/ marknadsmässigt i stort, men det skiter jag i. För ett tag iallafall.

Dagens tacksam: Att vi har snälla föräldrar jag och min man som ställer upp och passar våra barn så att vi kan resa.

Fy fan för bajs...

Har en dotter hemma som jag inte känner igen. Hon har ögon blå som kvällshimmlen. Hår mjukt som siden och en kind som är trind och solbränd. Men hon är arg. Mest hela tiden. Vill inte, ska inte, nej, nej, nej...

Hon ska inte ha blöja. Och inte gå på toaletten. Hur länge orkar man det som förälder? Att tömma bajstrosor? Hur länge orkar man innan man blir oxgalen? Hur länge orkar man innan man gråter över vasken i grovrummet? Hur många trosor ska man behöva tömma innan det vänder?

Vi påminner. Som att ha en cockerspaniel hemma. Hon sitter på toaletten. Petar sig förstrött i näsan. Hoppar ner och säger: "Nä det kom inget nu heller"... 11 sekunder senare så har hon bajsat på sig. Igen.

Om två veckor fyller hon 3 år. Men det känns som att jag talar till en avdankad narkoman. Inget vett och inget sans. Når inte fram. Vi talar inte samma språk. Jag lirkar. Jag andas djupt och vänder mig bort för att hon inte ska se hur frustrerad jag blir. Och så bajsar hon igen.

Varför var det ingen som berättade hur jävla svårt det kan vara? Varför fick man ingen bok om hur man gör? Det var bara amningen dom tjatade om. Och vaknätterna och mjölkstockningen. Inte ett skit om hur man formar en människa utan att förstöra dom totalt.

Kom och köp konserverad gröt...

Livet går sin gilla gång. Jag väntar. Och funderar. Och funderar lite till. Väger ord. Analyserar skiftningar i rösten. Visualiserar en skrattande mun. Manar fram den där rynkan som han hade i pannan. Väger ord och fraser. Funderar på vad fan ja sa. Allt som jag borde ha sagt.

Hatar jobbintervjuer. Makten dom har. Hur hjälplös jag känner mig. Av att hänga här. Ovetandes. Dagarna går. Inga besked är bra besked var det någon som sa. Men jag vet inte. Kan jag inte bara få veta. Så att jag kan få gå vidare. Njuta av solen, dom gröna löven som börjar spricka ut här nu. Den blå himlen. Dofterna när vi går i skogen. Jag ser inte allt detta nu. Kan inte koncentrera mig. Tänker bara på mannen med makten. Att ge mig ett nytt jobb, eller låta bli.

Jag är inget kontrollfreak. Men jag hatar att vara helt kontrolllös. En bricka i ett spel. Där bara en vinner. Jag behöver ett nytt jobb, för snart är jag arbetslös. Är dålig på att sälja mig själv. Det ska framhävas, utan att vara skryt. Man ska berätta intressant och målande, utan att bli långrandig.

Och här sitter jag nu. Och väntar. Dagarna går så långsamt, så långsamt. Oron är min ständige följeslagare.

Jag har roligare än dig....

Sonen ringde mig på jobbet idag. Var hemma med pappa och lillasyster som var sjuk.
- Vad gör du, sa han.
- Jobbar, sa jag.
- Men vad gör du, sa han
- Jag skriver en massa, sa jag
- Jaha... men mer då, sa han.
- Jag går på möten med en massa viktiga människor och pratar en massa, sa jag.
- Jaha, idag har vi sett en död grävling och en skärm från en bil.
Sen fick jag en godis av pappa fast att det inte är lördag, sa han.
- Vad spännande, sa jag.
- Ja, jag har roligare än dig. Jag älskar dig. Hej då. Nu ska jag leka med Oliver, sa han.

Möhippe gissel...

Känner mig gnällig. Lite snål. Men jag gillar verkligen inte möhippor. Konstlade möten mellan en hop främmande kvinnor. Som normalt sett aldrig skulle umgås. Men det värsta är när dom som ska planera möhippan hör av sig och har den ena vidlyftiga planen efter den andra. Jag riktigt ser hundralapparna rulla.

Jag ska på tre bröllop i sommar. Tre möhippor. Alla är kvinnor som jag bryr mig om och håller av. Jag vill närvara. Men vet inte om jag verkligen känner för att lägga ut 800 spänn (i snitt) gånger tre.

Det ska vara så tjusigt nu för tiden. Spa, champagnefrukost, spela in singel i riktig studio, flyga ballong, sumobrottas och stylas till superkändis för en dag. Det ska åkas limousine och vi ska helst vara på annan ort.

Detta gör mig som småbarnsförälder ganska stressad. Det verkar inte finnas någon budget att hålla sig till. Man höftar lite och så får det landa där det landar. Allt mellan 5 och 800 spänn anses rimligt. Och om någon väljer att hoppa av så blir det ÄNNU dyrare för dom som blir kvar.

Så förlåt om jag gnäller. Förlåt om jag blir lite grinig och förlåt om jag tycker att man inte behöver leva Vegas för en dag/kväll.

Möhippor är inte min grej.

Mishmash..

Har varit skitdålig på att skriva. Har befunnit mig i ett träsk av arbete, påskägg och en tjej på snart tre år som bestämt sig för att inte ha blöja något mer. Det går så där. Hemma passar vi på henne som om hon vore en sönderstressad cockerspaniel. Det går rätt bra. Minimalt med olyckor. Det går mindre bra på dagis. Där gör hon allt i byxorna. Mest hela tiden. Hon har inte tid att gå ifrån leken och hon säger inte till. Så det är bara att kämpa på.

Tror jag har blivit headhuntad till ett nytt jobb. Vet inte om man kan kalla det det. Men en person ringde upp mig och frågade om jag var intresserad av ett jobb. Som jag inte sökt. Man ska ha tur ibland också. Jag har funderat ett tag. Ska ringa tillbaka i morgon. Nu väntar jag bara på mångmiljonarvet, lägenheten i New York och strandhuset på Hawaii.

Hur som helst. Tydligen så är jag intressant för en tjänst som informatör på ett större företag som sysslar med kommunens upphandlingar. Det är i stan. Betyder ingen pendling. Vilket är ett plus. Beggers can’t be choosers som dom säger. Och eftersom jag sitter med rumpan i rävsaxen så är det bara att hänga på nu.

Känns lite smickrande. Tänk att dom ringde efter lilla mig. Undra om det är nu som jag ska begära 38 000 i lön och tjänstebil? Kanske lite väl magstarkt att klämma till med 7 veckors semester också?

Annars så har det förhatliga trädgårdsarbetet påbörjats. Vi ligger ju lite efter här i fjällvärlden. Inget har kommit upp ur jorden, förutom krokusarna. Räfsat har jag gjort. Tills jag hade så ont i armarna att jag knappt kunde tvätta håret på kvällen. Hatar verkligen att räfsa. Har hela baksidan kvar. Funderar på att skita i det. Vi är ändå aldrig på baksidan.